Italian sculptor , b. 1598, Napoli, d. 1680, Roma ,Italian architect and artist credited with creating the Baroque style of sculpture. He began his career working for his father, a sculptor. Among his early sculptures are Apollo and Daphne (1622 -C 24) and an active David (1623 -C 24). Under the patronage of Urban VIII, the first of eight popes he was to serve, he created the baldachin over the tomb of St. Peter in Rome. Bernini's architectural duties increased after 1629, when he was appointed architect of St. Peter's Basilica and the Palazzo Barberini. His works often represent a fusion of architecture and sculpture, as in the Cornaro Chapel, in Santa Maria della Vittoria, Rome, with its celebrated theatrical sculpture, The Ecstasy of St. Teresa (1645 C 52). His greatest architectural achievement is the colonnade enclosing the piazza before St. Peter's.   Related Paintings of Gian Lorenzo Bernini :. | Pope Urban VIII | David with the Head of Goliath | Saint Andrew and Saint Thomas | The Assumption | Self-Portrait as a Young Man |
Related Artists:
Filippo Palizzi
painted Antico corridoio napoletano in 1818 - 1899
Marees, Hans von
German Painter, 1837-1887 was a German painter. He mainly painted country scenes in a realistic style. Von Mar??es was born in Elberfeld, Germany. At age 16, he was sent to the Berlin Academy. In 1857, he moved to Munich. In 1869, he visited France, the Netherlands and Spain. He served in the Franco-Prussian War (1870?C71) and then lived in Berlin and Dresden for a while. In 1873, he decorated the library walls of the newly built Naples Zoological Institute in Italy.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.